Jag är tillbaka😊

Hej,

nu har jag mycket att säga men jag kommer omöjligt att kunna berätta allt och det vill jag inte heller. Jag vet inte om jag upprepar mig nu, men jag blev tvungen att operera ut min Baklofenpump akut. För att jag fick en infektion i den – troligtvis rosfeber.  Från början kunde jag inte sätta tillbaks någon ny pump och sedan har jag valt att leva utan den. Det gjorde att jag fick en väldigt stor abstinens och därigenom ångest.  Det har gjort att jag mått jättedåligt och jag har inte skrivit här trodde. Abstinensen skulle varat i 3 veckor men det blev 6 månader istället. Det var jobbigt. Nu mår jag bra sedan en vecka tillbaka ungefär. Jag rycker inte så mycket som jag och läkarna trodde jag skulle göra.  Inte ens i den här långa abstinensen utan att den satte sig psykiskt. Jag fick en väldigt stor ångest för allt. Men mina parsamtal har jag genomfört ändå och det har nog varit viktigt. Nu är jag stolt över att jag har klarat av det så bra som jag gjort.
Jag bytte ut lite assistenter också under den här perioden. Jag vill som vanligt inte skriva några namn. 4 av 8 (tror jag). Då har jag inte räknat vikarier utan fasta. Men jag hade mina skäl att säga upp dem. Två var gemensamt beslut.

Nu har jag fått full grupp igen och de är jättelyhörda och jobbar åt samma håll för mitt bästa och det är fint.

Sedan har jag två stycken stödpersoner/samordnare. Uppdelningen är så att en håller på med administration och den andre hjälper mig med privata kontakter, läkarbesök, mående och sådant. I generella termer har vi den uppdelningen, men sen kan man gå över gränserna också. Vi är en väldigt bra ledartrio och jag är inte borträknad utan det är en tjänst för att jag ska kunna slappna av lite och lättare få fram min vilja, men även arbetsgruppens vilja. Det går bra.

Tyvärr gick den rädslan in i abstinensen också – att assistansen såg ut på ett nytt vis. Det var som tur var bara abstinensrädsla. Nu kan jag inte tänka mig att ha det på något annat vis. Det är så skönt att kunna delegera lite.

 

Dansen har börjat igen och jag går i mina parsamtalskurser. Vi är fortfarande på Zoom. På gott och ont. Jag längtar efter att ha fysiska träffar men det kommer att dröja en termin till eller så.

Jag har klarat mig från Rosfeber under ungefär 6 månader trots allt. Det är det längsta på 2 år. Så kanske att det var medicinpumpen som låg till grund för allt det där. Jag vågar inte ta det för givet, men det är bättre i alla fall.

Så fort corona är över ska jag börja simma så jag får igång benen lite. Och jag ska även fortsätta med dansen.

I DHR är jag inte så aktiv alls längre. Bara Flinka fingrar och eventuellt Roberts möten., men inte i styrelsen.
Jag är klar med det.
Sedan har jag en personlig kamp både för transpersoner och funktionshindrade. Det behöver jag inte DHR för. Men jag vill fortfarande åka med på distriktets resor. Det tycker jag är skitroligt.
Och så ska Stina på LaSSe hjälpa mig med stresshanteringsprogram. Så att både jag och assistenterna lär sig. Och att inte det här inträffar igen.

Så det händer mycket nu, men det är väl förändringarnas tid för alla nu i epidemin. Den har fått mig att tänka till lite vad jag vill och inte. Och att jag är mycket socialare än jag trodde.
 Men att jag har vissa problem med ångest som jag behöver ta tag i. Och det gör jag nu, delvis med hjälp av Stina och så parsamtalen framför allt. Jag är väldigt stolt faktiskt, tack vare att jag har bra stöd i assistansen och en bra grupp av arbetsledare så hinner jag med mig själv. Jag hoppas också att jag vågar delegera och lita på dem. Det gör jag – men även i obekväma frågor, kanske senare.

Nu måste jag snart avrunda. Det sista jag vill skriva är att jag hade personalmöte igår för första gången fysiskt på 6 månader. Det blev väldigt bra och mycket information om hur jag ville ha det. Dels bra för de nya, men också för de gamla i och med att jag vill en del nytt nu.

 

Det har hänt något annat bra, men jag måste fråga först hur jag får lova att skriva så det inte blir fel.

Återkommer när jag har kollat.

Ni får ha det bra. Kul att vara tillbaka här. Hoppas att alla har klarat sig från viruset som jag inte ska nämna vid namn här, för att jag är så trött på det. Om ni känner er isolerade så kan jag tipsa om att Facebook är en väldigt bra grej i den här tiden. Och det fysiska mötet kommer tillbaka i modern tid även om det inte känns så just nu. Det blir ännu tydligare för oss eftersom många jag känner är i riskgrupp.

Ta hand om er och var extra rädda om varandra. Ring gärna ett extra samtal till någon ni tycker om. Visa att ni finns. Det är viktigt i de här tiderna.
Jag kommer in nästa fredag igen. Jag har en tid på fredag den här veckan, men då hinner jag inte för jag ska läsa tidning och skicka ett litet mail. För er som känner mig väl så finns jag på telefon, men annars Facebook. Jag vill påminna om att på Facebook skriver, inte alltid, men oftast mina assistenter. Så om man inte vill att någon annan ska veta om det så får vi lösa det på ett annat sätt. Men bara så att ni vet.

Ha det så gott.

Kram Thomas W.

PS: Gå gärna in och kolla mina bilder på Facebook under Din händelse. Varje grej jag lägger ut finns kvar i 24 timmar.

 

Allmänt | | Kommentera |
Upp