thompascirkusliv.

Hej!

Nu blir det bara ett kort inlägg, för jag har haft en massa mejl och grejer att anmäla mig till och så. Men jag ska ändå försöka få ner något vettigt. Det har inte hänt så mycket i veckan. Jag var på en bio, Peppermint. Den var bra. Den var väldigt psykologiskt intressant. Jag kan verkligen rekommendera den. Jag kan skriva mer om den nästa gång när jag har lite bättre tid.

Jag överlevde igår när jag gjorde bettskenan. Men det var inte det underbaraste jag har gjort i mitt liv. För er som inte har gjort någon bettskena så kan jag berätta: Man blandar ju till en lera och gör ett avtryck, så om man är känslig för att må illa så är det ingen lätt grej. Men det gick bra i alla fall. Jag hade med mig två assistenter, och det var ju skönt. Plus att jag hade med mig min livvakt, min elefant. Det är ett gosedjur, men det är väldigt speciellt. För jag har en och farmor har en som hon fick av mig som en sista present. Därför är det speciellt med den här elefanten. Den heter Margot. Och farmor hette ju Margareta, det tycker jag ju är ganska fyndigt. Men jag var nog väldigt trött efter att jag hade gjort bettskenan tror jag. För jag somnade kvart över tio igår och vaknade kvart över åtta. Så det var nog skönt att sova.

Boken om att ha en anhörig med funktionshinder är jag nästan klar med, men inte riktigt. Men hittills så är den väldigt bra, och jag blev väldigt berörd av den. För jag känner igen mig mycket, jag tror att den boken är viktig. För den tar upp ett viktigt ämne plus att den är ganska ny. Så det som intervjupersonerna säger är aktuellt fortfarande. Den är inläst som talbok 2018. Jag kommer inte ihåg när själva boken är skriven, men jag skulle tro 2017. Den har fått mig att tänka på om jag skulle skriva en bok och intervjua folk som har eller har haft anhöriga med demens. Det är ett ämne som jag kan mycket om, och som ligger mig varmt om hjärtat och jag tycker är väldigt viktigt. Det har blivit väldigt vanligt i samhället med demens, och de som har anhöriga med demens får sällan göra sin röst hörd. Detta kräver ju lite planering av mig eftersom jag inte skriver boken själv rent fysiskt, utan har hjälp både i intervjusituationen och i skrivförfarandet. Om jag inte spelar in på ett fickminne under intervjuerna, för då kanske jag kan göra intervjudelen själv. Men det kräver ju att inspelningen blir väldigt bra i så fall. För ibland när jag koncentrerar mig på att göra en bra intervju så minns jag inte hela samtalet sedan. Jag får fundera lite på hur det ska gå till, men själva tanken är ju bra. Och jag behöver något meningsfullt att göra som kan hjälpa någon annan. Jag tror att jag är lagd sådan, att jag vill hjälpa i den mån jag kan. Jag har även bestämt mig för att skriva ner de upplevelser jag har av rosfeber och skicka dem till någon som kan börja forska förhoppningsvis. För jag känner mig väldigt frustrerad över att ingen gör det i dagsläget. Och då får jag ta saken i egna händer till slut. Jag har ju till och med anmält mig som forskningsobjekt. Detta gjorde jag för sex år sedan, och det har inte hänt något än. Så då får jag göra slag i saken själv.

 

Det sista jag vill säga är att jag har fått ett brev från Västra Götalandsregionen där de säger att det kommer att bli en utredning på de synpunkterna jag skickade in i samband med mitt pumpbyte, och det känns bra att någon tar tag i det och utreder, och att man blir tagen på allvar. Dels för att jag själv ska känna mig trygg, och att det inte ska hända någon annan i framtiden. Dock har jag bara fått från Sahlgrenska och inte från Högsbo, men jag hoppas att det kommer. För jag anser att båda instanserna är inblandade i att det blev som det blev. Jag kommer givetvis att skriva om hur det går, för det stod också i brevet att jag kommer att bli underrättad om vad de kommit fram till, antingen genom ett personligt möte eller ett brev. Och jag kommer ju även att ha möjlighet att lämna synpunkter om åtgärd.

Helgen ser ut som följer: två biofilmer och en vilodag, det är bra. Jag hinner inte skriva om filmerna jag ska se, men jag gör det i nästa inlägg. Och nu tror jag inte att jag kommer in förrän på fredag om en vecka, för jag fick tyvärr inte plats för det i min almanacka. Så ni får vänta ett tag, men det blir desto längre inlägg då i stället. Men det är så ibland, jag är en ganska upptagen man. Man kan inte hinna med allt, men skulle det vara någonting under veckan så får ni antingen skriva en kommentar eller skicka ett mejl. Det är inget problem. Skicka hellre ett mejl om det är något privat, annars går det bra med en kommentar.

Ha det så bra och ta hand om er så hörs vi på fredag igen. Men då vet ni varför det inte blir något inlägg på tisdag som ni är vana vid. Men som sagt, då har det inte hänt något, det är bara jag som är så upptagen. Men vi hörs snart igen!

 

Kram

Thompa