thompascirkusliv.

Hej,

 

Nu är jag tillbaka, det var längesedan! Jag såg att jag var inne senast vecka 31 och nu är det vecka 1 så det var lång frånvaro. Jag kan omöjligt berätta allting och det vet jag inte om jag vill heller. Det har varit en jävla massa sjukdomar här, både med mig och med assistenterna. Men nu mår jag bra. Jag har visserligen penicillin, men det kommer jag att ha ett halvår så jag får väl räkna mig som frisk.

 

Annars så är livet som vanligt. Jag har blivit aktiv på Facebook så jag har fått en massa vänner där. Och en vän som betyder lite extra faktiskt också. Jag skriver det så för vi vet inte vad vi ska ha för typ av relation än. Men det är väldigt kul och bekymmerslöst och det har gjort mig väldigt glad!

 

Jag skrev ett inlägg om min resa till att bli Thomas och inom en timme så hade 37 gillat det och vissa hade också kommenterat det. Så jag ser att jag är uppskattad och viktig för många. På nätet så försvinner också mina sociala svårigheter. De finns, men jag märker inte av dem så mycket. Jag tror att det är att då kan man visa det man vill visa och hantera information i sin takt.
Jag stöttar också väldigt många på nätet faktiskt. Det är många som litar på mig. Men jag har också kontakt med mina vänner som jag har live på Facebook och det blir mer avslappnat där.
 Jag trodde att det skulle bli svårt för att jag behöver rätt mycket hjälp av mina assistenter, men de har lärt sig att vara neutrala och är duktiga på det. Så jag får ett privatliv på Facebook.

 

Men det har hänt en massa mer också. I och med att jag varit borta så länge härifrån så har jag inte ens skrivit om min Stockholmsresa som jag gjorde med DHR distriktet. Vi var iväg 5 dagar, 16 - 20 september. Och vi var i riksdagen, sedan gick vi promenader i Stockholm. Vi var på DHR´s förbundskansli i Stockholm. Vi var på Drottningholms slott. Tyvärr kunde vi inte gå in i slottet men vi var och såg alla trädgårdar. Det allra största för mig var att vi var i Slottskyrkan där. Det var jättehäftigt. Jag har ju velat gå in där sedan jag var 12 år ungefär. Så det stod med på min Bucket list och jag har kunnat stryka en punkt. Jag tror jag har 98 punkter kvar. Tur att jag är ung, annars hade det varit lite bråttom!

Jag är lite begränsad i vad jag hinner skriva nu. Var tvungen att korta av den här tiden för jag ska ha ett parsamtal, men jag kommer tillbaka snart igen. Så ni behöver inte vara oroliga att jag ska försvinna såhär många veckor igen. Det enda jag vet nu är att jag kommer att vara borta 3 veckor i augusti när jag inte skriver för då är det OS och sedan Pride i Stockholm.

Jag hade ju tänkt mig att åka till Tokyo och kolla på OS men det blev inte så. I och med att jag varit mycket sjuk har jag inte haft minnet med mig och inte planerat resa eller köpt biljetter. Och det måste man ju ha, annars blir det svårt. Det får bli nästa sommar OS istället.

 

För er som vet att jag skulle på röntgen idag – och så helt plötsligt är jag inne och bloggar. Det var bara att det kom in mer akuta fall, så de gav mig en ny tid. Eftersom det verkar som jag ändå får medicin till mig så var det inte så bråttom. Så jag fick en tid i början på mars istället. Skulle vara något innan det får jag höra av mig.

Det enda i mitt liv som inte är som vanligt är att jag inte har varit på bio på 2,5 månad. Det känns lite konstigt. Nu ska jag gå på Frost 2 i helgen tror jag. Det är bara eftersom jag haft rosfeber så har jag haft svårt att sitta i mörker utan att somna. Men nu tror jag väl att det ska gå bra.

Sedan har jag fyllt 36 år också, sedan jag var här sist. Jag hade kalas. Det var inte så många här, men det blev fint ändå. Det var mamma och pappa, en assistent med sin dotter och två vänner och de assistenter som var i tjänst. Så vi blev några stycken. Det var min första födelsedag med mitt nya namn. Och jag kände mig väldigt hel och nöjd faktiskt.

Jag vill utöka mina läsare här så jag tänkte jag skulle lägga in min blogg på Facebook för man kan länka på något vis. Ni som inte redan har läst mitt Facebook-inlägg om min transresa får gärna göra det.

Jag läser som vanligt mina tunga böcker, men nu orkar jag inte skriva om dem. Bara vad de heter; Jag har läst ”Könsbytet” av Johan Ehrenberg,
”Hur kan vi bota cancer” – ett reportage från en tidning från början.
Och så ”Scener ur hjärtat” av Malena Ernman.
Den är väldigt intressant. Den kan jag verkligen rekommendera. Då får man ju bakgrunden till Greta Thunberg och kan förstå hennes engagemang lättare. Det är väldigt fint. Och man får även se hennes övriga familjs liv. Jag visste inte att Malenas andra barn också har NPF (Neuropsykiatrisk funktionsnedsättning).
Så jag lärde mig mycket på denna boken. Att man inte ska tänka så mycket om sin omgivning när man inte vet.

Nu hinner jag inte skriva så mycket mer – måste rätta också. Men jag vill avsluta med att önska alla ett gott 2020 och att det ska gå bra under året. Och ni får gärna kommentera här eller på Facebook. Just nu heter jag Thomas ” Thompa” Olsson där, men jag kommer byta till Thomas ”Thompa” Willson snart. Jag bytte könstillhörighet på Facebook igår så nu står jag som man. Det känns bra. Vilket är en befrielse. Det har hänt mycket med mitt självförtroende sedan jag bytte namn faktiskt. Jag kan berätta om det i nästa inlägg.

Ha det nu bra. Ta hand om varandra och gör något roligt! Det hjälper mot allt.

Så hörs vi snart igen. Många varma kramar,

 

Thomas Willson