thompascirkusliv.

Hej,

Jag har varit ute och dansat i veckan. Både onsdag och fredag.
I onsdags var det Barbados och sen på fredagen var det Lars Christers. Det var jättekul att dansa det var längesedan. Det är väldigt stor skillnad att dansa med permon jämfört med en liten manuell stol. Mycket svårare med permon, man måste både köra och dansa, vilket gör att man har bara en arm och dessutom fel arm också – alltså vänsterarmen. Jag trodde aldrig jag skulle lära mig det men det går rätt bra ändå. Jag vågade bjuda upp folk, så jag dansade med utomstående båda gångerna, det var trevligt. Ena dagen dansade jag lite mindre för det var väldigt mycket folk och ganska trångt. Men på fredagen dansade jag två timmar i sträck nästan fast det var 32 grader varmt ute. Jag fick hjälp av min assistent att bjuda upp en tjej, det var snällt. Jag vågade inte riktigt själv så hon peppade mig lite och frågade.

Jag har vunnit lite vinster också på Liseberg. 4 kg choklad ena dagen och andra dagen ett gosedjur – en lama. Den var jättesöt. Jag är glad att den inte är verklig för de är nog rätt farliga om de är levande. Jag tror de bits rätt så hårt så jag har ingen lust att pröva. Men jag har tur i spel! Det är roligt. Så den godisen kommer väl att räcka i 3 år eller något sånt eftersom jag bara äter på lördagar nu.

Idag kommer jag kanske att äta lite för jag ska på Spindelmannen på bio. Så då blir det inget på lördag. Livet är hårt men jag har karaktär och jag har bestämt mig så då får jag hålla det. Det är en okej deal att kunna byta dag bara man är konsekvent. Men jag är stolt för jag dricker fortfarande varken Cola eller saft. Bara Loka Crush-vatten. Däremot har jag inte gått över på kranvatten än. Jag får se hur jag gör. Jag tycker det är ett stort steg att ha gått över till bara Crush-vatten. Det är stora förändringar jag har gjort, så nu får jag nöja mig med dem så jag blir van.

Vi hade sommarträff igår för alla parsamtalare som var hemma över sommaren. Det var rätt roligt att träffa alla. Det var mest gamla ansikten men två nya också. Jag får inte berätta vilka de är och de tänker jag inte göra heller. Men det som är rätt unikt i mitt parsamtals-nätverk är att hittills har ingen av dem hiss. Så det gör att alla får gå hem till mig. Det är konstigt, jag trodde det var vanligt med hiss men inte i Göteborg tydligen. Men det går bra för dem att komma hem till mig. Det är skönt. Det enda tråkiga med att sommarträffen låg igår var att jag var tvungen att hoppa över Lotta på Liseberg. Trots att Arvingarna var där! Och de är ju en av mina idoler annars. Jag har inte pratat med någon av mina kompisar som var där, jag får ringa och höra med dem hur det var. Men jag prioriterar ju alltid parsamtalen före allt annat. Det är en självklarhet för mig, både för jag tycker om det och för det passar mig och sedan för att det var min vän som lärde ut det till mig. Därför känns det extra viktigt att sköta det och föra det vidare.

Det ar en rolig helg också. Jag var i stugan i lördags. Vi spelade mycket spel och åt god mat. Bland annat spelade vi en frågesport om Astrid Lindgren och hennes karaktärer. Och Astrid Lindgren är ju en av mina specialintressen och en idol inom böcker. Så de andra hade inte en chans. Jag var rätt överlägsen om jag får säga det själv. Så jag vann två gånger, men min syrra vann två gånger på ”5 sekunder”.
Det är jätteroligt men svårt. Och sedan spelade vi Yatzy också. Jag vann, men med jättedåliga poäng. Det var ingen bra omgång för någon faktiskt.

Sen har jag varit på mina vanliga gudstjänster. Det är som vanligt jättetrevligt. I söndags var där en präst som jag aldrig träffat förut men det var bra. Jag gillade honom, han var trevlig och naturlig. Dock gjorde han en predikan som jag inte fattade vart han vill komma, men så är det ibland. Han är sjukhuspräst annars. Men jag tyckte han var trevlig.

Det har varit en händelserik vecka. Jag hade tre parsamtal också. Fråga mig inte hur jag hinner med allt för det vet jag inte. När man räknar upp vad man gör såhär så undrar jag om mitt dygn har 48 timmar. Men det har det inte, det har 24 som för alla andra. Bara att i vissa perioder är jag väldigt aktiv och sover ganska lite. Den här veckan som kommer nu har jag parsamtal både på onsdag, torsdag och fredag så det blir intensivt. Men jag tror det är bra för min vän har årsdag på torsdag. Dessutom första årsdagen så det är bra att slippa bära det ensam plus att jag har 2 assistenter som har träffat personen ifråga. Det känns också bra för då är det lättare att hjälpa till om man behöver prata, eller är ledsen.

Jag ska försöka göra något vettigt av den dagen så gott som det går. Det är alltid jobbigt när det är första årsdagen men jag får tänka att det kan bli något fint av det också. Man kan minnas fina grejor. Det går nog bra, det kommer kännas lättare när den är över. Just nu är jag lite nervös men det värsta som kan hända är väl att man gråter lite och det är väl ingen fara egentligen. Jag ska gå till den plats jag fått och tända ljus och sitta där och tänka. Det är ingen riktigt gravplats men det är min egen minnesplats. Det är väldigt fint att jag har fått en egen. Jag vet inte om jag ska hoppa över kyrkan eller inte då. Jag har inte bestämt det ännu, det beror lite på vad jag gör i övrigt. Jag ska gå upp till en minneslund också nära mig och lägga de kort som jag har skrivit. Jag har ingen direkt koll men jag tror det är en 10 kort nu. Jag vill inte lägga det på den platsen jag fått för då kanske andra kan läsa dem och så om de är nyfikna. Det är inte så kul. De är lite privata. Det känns konstigt att det har gått ett år redan: Jag fattar inte det.

Jag hoppas det blir fint väder så man kan sitta ute utan en massa regn. Jag får hämta tröst i vårt gemensamma gosedjur. Det kommer säkert att gå bra.

En ny parsamtals-kurs börjar ju snart. Det är en fortsättningskurs. Jag tror den ska hålla på hela hösten. Det är bara varannan vecka då. Varannan torsdag. Så en torsdag går jag på gudstjänst och en torsdag på parsamtal, det är alldeles perfekt. Sedan finns det flera kurser man kan gå efter det. Jag ska gå så många som möjligt. Jag vill bli duktig och säker på det jag gör. Jag går alltid in för allt jag gör.

 

Jag ska åka två gånger till stugan nästa vecka för den här veckan åker jag inte alls tack vare att mamma och pappa kommer hit på lördag.
Vi ska gå på Gyllene tider på Ullevi. Det ska bli så kul! Både jag och mamma gillar dem mycket. Pappa vet jag inte, han följer nog mest med för att vara trevlig tror jag och för att det är en trevlig grej och göra ihop. Hoppas att vi får lagom fint väder. Inget regn men svalt helst. Igår var det helt extremt varmt. 31 grader ungefär. Det är en aning för mycket för mig. En av mina assistenter sa att det är 50 grader i Iran nu. Jag beundrar dem som orkar leva i sådan värme.
Jag blir överhettad bara jag tänker på det. Jag är glad att jag lever i Sverige. Här är det lagom varmt, för att jag vill inte ha mer än 25. Tack vare att jag sitter still och kan inte lika lätt bada som alla andra. Jag kan bada men det kräver lite planering. Men det är skönt att jag inte har något sår nu. Då kan jag bada i alla fall.

Jag hoppas att Gyllene Tider är bra. Det mamma hade hört så var det jättebra när de var i Skövde. De är friska nu allihopa. Det var ju tur.
En konsert blev inställd, i Kalmar tror jag det var. Någon av dem var förkyld. Men han är som sagt var frisk nu. Jag hade blivit ledsen om det hade varit inställt.

Nu börjar snart mina assistenter som varit på semester att komma tillbaka. Det ska bli trevligt att höra hur de haft det. Och det blir trevligt att se dem igen även om jag haft det bra nu också. Det har nog varit bra med lite semester för oss alla. Det ska bli extra kul när min assistent som varit på semester i Kina kommer tillbaka. Hon har säkert en massa att berätta. Jag tror att de skulle åka och kolla på pandorna. Hoppas att de kom iväg bara, men det tror jag. Det finns säkert massor att göra i Kina. Hoppas hon inte har ätit så mycket ris att hon är trött på det. Då blir det svårt i och med att hennes man är kines. Hon har sagt en gång att han äter lika mycket ris som vi i Sverige äter potatis. Då är det en del.

 är nöjd med den här sommaren. Jag har inte haft någon sommarångest som jag brukar ha för vikarier och semester och allt. Jag är nöjd med sommaren. Jag har inte haft någon sommarångest i år utan jag har njutit av den och har varit ute mer än jag brukar vara. Mycket tack vare Liseberg, men jag har också hängt mycket på gården. Däremot har jag inte varit en enda gång på Amundön. Jag får försöka komma iväg nu innan de stänger. På ett vis har det varit skönt att inte vara där. För att på ett vis är det skönt att vara där men det är så många som vill prata med en där och det blir ingen avkoppling direkt.

 

Mina planer för hösten är i alla fall att börja dansa rullstolsdans på Dalheimers. Kurser på LaSSe förhoppningsvis om det finns något intressant. Det gör det säkert. Fortsätta med parsamtal och bowla om jag har tid. Nu har de fixat nya ramper på bowlinghallen. Såna som man skjuter iväg klotet på. De gamla var ju väldigt skruttiga så jag höll upp nästan ett halvår nu eller om det är mer. Jag tyckte det var tråkigt när de hade dåliga grejor. Jag ansåg mig inte kunna spela på samma villkor som andra. Jag ska gå och kolla om det funkar bättre nu. Annars får jag söka mig till någon annan hall tror jag. Men de sa att det skulle vara nya fräscha grejor när jag pratade med dem så det är värt att gå och pröva i alla fall.

Sen hoppas jag väl att jag kanske träffar någon under året så jag slipper leva ensam längre. Men jag har lärt mig att man inte ska jaga. Det är så det går bäst. Sedan kan det ju hända att någon av de relationer jag redan har idag som är vänner, utvecklas till något annat. Det vet man ju aldrig.

Sedan hoppas jag att Jonas och Sofia får barnbesked. Det kommer betyda mycket för oss alla. Jag kommer vara så nervös när de ska åka och hämta. Att något ska gå galet, men det kommer att gå bra. De är mogna och kloka människor båda två. Jonas får akta sig för solen nere i Thailand bara. Han får så ont om han bränner sig.

Antingen blir det i april eller november om kötiden stämmer Det är inte så långt kvar ändå. Känns helt skumt och tänka så. Om det kommer i november kommer det samma månad som jag fyller år.
Det vore lite häftigt.

Men den dagen det kommer så är jag glad och kommer säkert att hoppa runt här som en tok. Folk kommer säkert fråga vad det är med mig.

Sedan hoppas jag också att min neuropsykiatriska utredning kommer igång som beräknat och att jag får mina svar. De har jag väntat länge på. Jag har dem nästan inom mig. Nu ska jag bara få dem på papper också. Det kommer att öka mitt självförtroende att få veta om det är något eller inte. Svaret på varför jag inte förstår ironi om man inte är supertydlig finns säkert däri.

Nu ska jag inte skriva så mycket mer för då blir det långt, men jag vill bara berätta att det går fortfarande bra efter medicinsänkningen. Jag mår inte dåligt och jag kan andas nu! Det är skönt. Så jag planerar att sänka lite till. Kanske att jag kan komma upp i gåstol med hjälp av spasmerna då? Om jag sänker tillräckligt mycket. Det är min stora dröm att kunna ta mig fram för egen maskin. Även om jag får lite ont i benen då men det får det vara värt. Alltså jag kan inte gå ordentligt vanligt, men kan i alla fall ta mig fram med hjälp av spänningarna i benen. Det är lång väg dit och det kan hända mycket på vägen och jag har ju inte stått upp ordentligt sedan 2002 ungefär så jag har ingen aning om det fortfarande funkar, men det borde det väl göra, bara svullnaden i benen går ner. Det är ändå min drömbild och det är viktigt att drömma, inte släppa.

 

Skatteverket har fortfarande inte hört av sig om namnet. Det är lite konstigt, men det kommer väl. Annars får jag ringa dem snart och undra om pappret har åkt till Kina och tillbaka eller vad det är som har hänt.
Men nu orkar jag inte skriva mer. Men jag tror att jag kommer in lite på torsdag om jag har tur och allt går väl. Men då blir de nog lite annorlunda inlägg, då är det bara till min vän så det blir djupt då. Men det känns fint att kunna skriva lite. Annars kommer jag in på fredag igen, men jag skickar ut det vanliga sms:et så ni vet.

 

Jag glömde en sak – jag är med i vår familjechat nu, efter ett år eller något. Jag är lite seg på sånt där men det är väldigt kul att vara med nu i alla fall. Och sen är det bra för att om hela familjen behöver veta något snabbt kan man skriva det där. Det är också bra. Jonas och Sofia lägger ut bilder på huset. Det är trevligt. Det verkar som de har kommit i ordning rätt fint nu. Jag hoppas på att få åka dit snart, men inte nästa vecka för då är de på Gotland på Medeltidsveckan. Hoppas de är snygga, men de tror jag säkert. Sofia är ju bra på att fixa sådana dräkter.

Ha det nu bra tills jag kommer in igen. Jag får tacka morfar för den fina kommentaren. Det var kul. Ta hand om varandra och njut av vädret. Hitta på något kul, det hjälper mot allt!

Hör av er om det är något, kommentera gärna.

Många kramar från Thompa.