thompascirkusliv.

Hej!

Det var längesedan jag var här, jag ber om ursäkt för det, men jag har varit sjuk och tappade rösten, så det har varit lite svårt att diktera. Jag var sjuk av och till i fyra veckor, men nu börjar det bli bra. Inte helt bra men nästan. Rösten är tillbaka i alla fall. Det har varit så pass dålig röst så assistenterna fick tolka när jag skulle prata med någon som inte var van. Då förstår ni kanske varför jag inte har kunnat blogga. Men tro inte att jag har vilat för det, jag var ändå i kyrkan och så. Vissa dagar var jag givetvis hemma, när det var som värst. Men jag fick alltid gå upp i stolen, för jag hade sådan hosta så jag kunde inte ligga ner. Jag vet inte vad det var, men jag antar att det är någon sommarinfluensa på virus. Jag har lyckats smitta ner alla assistenter i tur och ordning verkar det som, för alla utom två har haft den. Så de har nog ett jättebra immunförsvar.

Så det har inte hänt så mycket de här veckorna, faktiskt. Jag har ju varit på de sista Lotta på Liseberg, sedan har jag varit i kyrkan och haft en massa parsamtal. Den här veckan tror jag att jag har sammanlagt sex parsamtal om jag inte har räknat fel. Det tar mycket tid, men det är värt det, för jag blir mycket lugnare och mår bättre. Nu börjar jag ju den nya parsamtalskursen. Det blir intressant att lära sig mer. Det är en fortsättningskurs. Den ska vara torsdagar varannan vecka. Så det ska bli en utmaning för mig att inte blanda ihop veckorna med tanke på att jag går till kyrkan varje torsdag. Bara olika länge beroende på om det är parsamtalkurs eller vanlig gudstjänst. Men jag tänker att jag får svälja min stolthet om att klara mig själv mentalt, och låta assistenterna hjälpa mig lite med att hålla reda på veckorna. Det står i min bok, men det är lätt att blanda ihop det ändå.

Jag har tittat på mycket film hemma när jag var sjuk. Jag har sett mycket djupa och deppiga filmer, så jag har fått ut lite känslor. Det känns som jag har blivit mycket lugnare nu, och det är många som säger det också. Jag urladdar känslorna när de kommer, och håller inte in dem längre. Jag blir inte så generad heller om någon råkar se att jag har känslor. Jag kan till och med gråta när någon annan är närvarande nu, vilket är en lättnad eftersom jag har någon dygnet runt omkring mig. Annars fick jag vara väldigt mycket på mitt rum, det vore väldigt tråkigt. Sedan mår jag väldigt bra, det är inte det, men jag är en väldigt känslig person, det har jag ärvt från min mamma tror jag. Vi alla tre barn är nog mer eller mindre känsliga.

Sommaren verkar vara mer eller mindre slut, det är tråkigt, det har varit så varmt och skönt och vilsamt i sommar. Men det blir i alla fall en givande höst. Jag ska gå en hel del kurser. Tre eller om det är fyra på Lasse där jag brukar gå, sedan parsamtalskursen, och sedan fortsätter jag med min hantverksgrupp på DHR varje torsdag. Jag ska nog inte vara sysslolös, det tror jag inte. Sedan ska jag ju fortsätta att hålla bloggen igång också. Jag satsar på två gånger i veckan som vanligt. Dock så tror jag att det blir på lite mer olika dagar än vad ni är vana, för jag är ibland upptagen på tisdagar och fredagar nu. Men jag skickar ut det vanliga sms:et när jag har bloggat, så ni behöver inte hålla reda på det. Det blir tisdag och fredag som är grunden som vanligt, men det är vissa dagar som jag får byta.

Mitt nya intresse för poddar lever kvar, så de som jag lyssnar på nu är Sommar och Vinter i P1, Sjukt liv och P3 Dokumentär. Så jag väntar nu på att de som har podden Sjukt liv ska komma tillbaka från sin semester, de har haft uppehåll hela sommaren. Men jag hoppas att de kommer tillbaka snart, för det är väldigt givande att höra på. Podden handlar ju om hur det är att ha sjuka och funktionshindrade barn, och eftersom jag har ett ganska stort funktionshinder själv så tycker jag att det är givande. Jag beundrar dem, för även om det är mycket tungt, så är de positiva och ger en ljus bild av det hela. I alla fall för det mesta. Men det är ju som med livet i största allmänhet, det kan inte alltid vara ljust och trevligt.

P3 dokumentär är bra, men där får man vara på rätt humör för att orka lyssna. Det är ibland väldigt tunga ämnen, och man kan bli lite låg. Sommarpratarna är bara mysigt att lyssna på tycker jag. Det är ibland tungt men för det mesta gemytligt, och så lite musik emellan, det är bra. Men jag har ju inte slutat med Storytell heller. Det har kommit ut nya Suneböcker där, det är jätteroligt. Så just nu håller jag på med Sunes hemligheter. Jag tror att jag hörde den en gång när jag var barn, men jag minns inget. Även de böckerna man minns är mysiga, för det är nostalgi.

Men nu hoppas jag att jag är frisk hela hösten, för jag tycker att jag har haft min del av sjuka nu. Men det var skönt att jag slapp rosfeber när jag var sjuk, det kändes som det var det enda jag inte hade, annars hade jag ont i varenda del av kroppen. Jag önskar inte ens min värsta fiende detta. Tur att det är över nu. Så det har inte blivit så mycket bio som jag tänkte mig. Men nu sista augusti kommer Toy Story 4, den ska jag gå på. Sedan kommer det en till intressant film, men jag vågar inte skriva namnet på den, för jag minns inte. Men den är verklighetsbaserad. Det var ju två unga svenska journalister som blev oskyldigt fängslade i något annat land och satt fast där i ett visst antal dagar, hur många kommer jag inte ihåg. Men det ska i alla fall komma en film om dem och deras tid där, så man får följa dem. Den ska jag också gå och se. Sedan längtar jag efter att se mer skräckfilm. Det ska jag göra också.

Men det som är störst framöver här nu är min Stockholmsresa med DHR. Det är 16-20 september, måndag till fredag. Det ska bli väldigt givande, vi ska ut på en massa intressanta och givande upptåg. Jag har kvällarna fria, så jag ska göra lite egna grejer där. Bland annat Kosmonova och Naturhistoriska. Om vädret tillåter så ska jag på Skansen, och sen lite annat. Jag orkar inte skriva allt. Jag tror att jag har skrivit mycket om Stockholm i något tidigare inlägg också. Men nu är resan planerad och betald, och allt är bra. Det är skönt.

Sedan ska jag gå några kurser i assistansbolagets regi också. Det är en kurs om autism och autismspektrat. Och en kurs om näringslära. Sedan hoppas jag väl att mina assistenter vill gå kurs i HLR. Det behöver inte jag gå, jag kan redan det.

Som ni ser så kommer jag att ha att göra i höst. Jag säger alltid att jag ska ta det lugnare, men det blir aldrig så. Det blir väl som vanligt att jag vilar i jul när jag åker till mamma. I år är jag borta ganska länge, typ åtta-nio dagar tror jag, om inte familjen misstycker, men det tror jag inte. Om inte pappa och Emelie orkar jobba varje dag så får de väl dela upp det. Det ordnar sig. Det känns ju viktigt att kunna fira hemma på ett bra sätt det här året, för man vet aldrig om det är sista året som alla kommer att kunna vara på ett ställe samtidigt. Eftersom Jonas får barn under nästa år, säkert, så vet man aldrig om de vill var hemma hos sig. Och då kommer det säkert att se lite annorlunda ut. Men jag bekymrar mig inte om det nu. Vi ska fira den här julen först som vanligt, sedan får vi se. Men vi är smarta människor allihop, så vi kommer säkert på något bra.

Jag ska på två besök inom vården nästa vecka. Jag tycker att det är så tråkigt, men det är sånt som måste göras. Det är ett besök där jag fyller på pumpen, alltså får nytt Baclofen. Sedan är det ett besök hos dietisten på habiliteringen. Då har en assistent lovat att följa med in. Jag brukar inte ha dem med där inne, men jag känner att jag behöver det. Det är väldigt trygga och bra assistenter båda de dagarna som jag ska på vårdbesök. Alla assistenterna är bra, men man kan ju ha olika kemi och relation till olika assistenter. Jag tänker att det måste få vara så. Det finns ingen som klarar av att hålla samma stil på alla relationer. Speciellt inte om de är ett måste. Men jag tycker över lag att vi har det ganska bra och trevligt här, och jag hoppas och tror att assistenterna håller med om det också.

Sedan hoppas jag att min neuropsykiatriska utredning kommer igång, och att den blir färdig under hösten. Jag har inte fått någon kallelse än, så den kommer nog inte igång under september som planerat. Men man får ha tålamod med vården, de har mycket att göra, och säkert en pressad situation.

Det ser ut som att kanske mormor och morfar är hemma i höst, och om de åker till Thailand, så kanske de inte åker lika länge. Det är skönt för mig men tråkigt för dem. Men de överlever nog. Till våren blir det som vanligt, att de är två månader borta.

Då måste jag snart avrunda, annars blir det för mycket för er att läsa. Det var kul att skriva igen, man saknar det när man inte har gjort det på länge. Jag hoppas kunna hålla min standard uppe, två gånger i veckan. Det är min ambition, och det är planerat så också. Men ibland kommer det något parsamtal eller något möte som jag måste prioritera, och oftast går det att få in den tiden på en annan dag. Men ibland är det svårt, och då måste jag stå över. Men jag tänker att så är det i de flestas liv. Men jag hoppas på förståelse och att ni fortsätter läsa ändå, trots att jag har varit borta ett tag nu. Jag tror att jag kommer in på tisdag igen, nästa vecka var det nog tisdag och fredag, om inte jag minns fel. Jag har bokat oktober ut nu, så det är färdigt. Den veckan som jag är i Stockholm, 16-20 september kommer jag inte in alls, så då får ni pröva er uthållighet igen.

Ha det nu bra och hitta på nåt kul! Det hjälper mot allt, så det ska jag göra. Det kanske blev en lite deppig ton på det här inlägget, men jag förklarar varför nästa gång. Då förstår ni säkert. Men det är ingenting farligt, det är bara sånt som händer i allas liv ibland. Allt med mig och assistenterna är bra, och familjen mår också bra, det är inget sånt.

Hör av er om det är något. Många kramar från Thompa