thompascirkusliv.

Hej!

Nu blir det mellanlångt, för jag har ganska mycket att skriva, men inte riktigt så mycket som vanligt. Det första jag vill skriva är att jag hade parsamtalskurs igår igen. Det var bra. Det kändes bra igår, avslappnat. Nu kan jag ju som vanligt inte berätta vad vi pratar om i parsamtalet, men jag tror ändå att det är nyttigt att man håller sin tystnadsplikt, så både jag själv och andra kan lita på det. Men temat igår var självuppskattning. Det var rätt kul, och jag tror att det är en bra träning att kunna uppskatta sig själv. Jag är en lydig elev, jag gjorde min läxa. Och jag är väldigt tacksam mot den assistenten som översatte artikeln från engelska till svenska, plus att hon läste upp den också. Nu är hon visserligen van att prata engelska, men ändå, det var bra gjort. För det är nog inte jättelätt att göra översättning på stående fot, och det är nog inte lättare när man behöver läsa upp det heller. Nu ska vi börja med två parsamtal i veckan, och tiden är 45 minuter var. Så det är ganska omfattande, men det blir nog bra. Speciellt i början har man mycket tid att vänja sig. Ett av två parsamtal i veckan är med en fast parsamtalare. Det betyder att det alltid är en och samma person. Det känns bra, då kan man bli trygg, och då kan man förhoppningsvis prata om det man känner och behöver få ur sig. Jag fick den personen jag hade hoppats på som fast. Sedan gillar jag alla, och det går bra att parsamtala med vem som helst, men ibland får man bättre kemi med vissa, och mer förtroende. Så nu har jag två parsamtal i veckan som kommer. Ett eller två troligtvis på Skype på grund av yttre omständigheter. Jag har aldrig haft på Skype, men det går nog bra. Det blir ju inte riktigt samma känsla när man inte ses fysiskt, men ibland går det inte att få ihop. Då är Skype en bra möjlighet i alla fall.

Helgen ser ut så här: i morgon har jag en aktivitet med DHR. Vi ska spela boccia mot ett annat lag från Borås, Mormors gäng. Det är kul, jag har ju spelat boccia förut när jag var yngre. Men nu har jag inte spelat på länge, så vi får se hur det går. Jag vet inte om jag behöver ränna eller inte, det beror på dagsform. Men det är ingen fara, de som kommer från Borås har med sig ränna. För er som inte vet vad ränna är, så är det ett hjälpmedel som man kan använda om man inte har förmåga eller kraft till att kasta kloten själv. Det tar lång tid att förklara detaljerna i boccia, men enkelt förklarat så är det som boule, fast inte lika tunga klot. En match är oftast först till tio eller först till fem. Jag vet inte vilket de väljer i och med att det är en heldagsturnering. Men det blir kul i alla fall. Jag tror det är mat efteråt också. Vi grillar nog om vädret tillåter, annars vet jag inte vad det blir.

På söndag ska jag till vår sommarstuga. Det blir trevligt. Dels för att det är premiär, första turen i sommar för mig, dels för att mamma och pappa har varit i Kroatien, så jag har inte sett dem på ett tag. Vi ses visserligen inte så ofta ändå. Men jag tycker ändå det är mer tufft när de inte är hemma i Sverige, för när de är i Sverige kan jag träffa dem om jag vill. När de är utomlands så kan jag inte göra det. Men de har i alla fall med sig pengadosan utomlands, så de kan hjälpa mig och ge mig samma stöd med pengar som de gör annars. Med stöd menar jag att hjälpa mig att betala räkningar och se till så att det alltid finns pengar på mitt kort. Det är en trygghet att kunna få den hjälpen av dem. De är ju inte heller mina gode män utan gör mig den tjänsten ändå. Och de bestämmer inte över min ekonomi, utan hjälper mig bara med det praktiska. Och jag behöver inte lita på någon som jag inte känner, vilket för mig är bra.

Nog om ekonomin, det är så tråkigt. Ekonomi är bara ett nödvändigt ont, därför är det skönt att kunna lämna över lite av det till någon annan.

Idag händer det inte så mycket förutom att jag skriver i bloggen. Sedan ska jag kolla på handboll ikväll, det är jätteviktigt. Alingsås mot Säfvehof. Det står 1-1 i finalserien, så det börjar bli väldigt spännande nu. Min sportinformatör ringde förut och meddelade när matchen börjar. Min sportinformatör är morfar. Det är han som har lärt mig allt om sport. Det är honom jag har att tacka för detta brinnande och givande intresse. När jag var barn så var det ”bara” fotboll och handboll, och lite ishockey. Sedan har sportintresset utvecklats och blivit mycket större, och innefattar mycket fler grenar av sport. Jag orkar inte rada upp alla här, dels är det jobbigt och dels skulle det ta evigheter. Så enkelt förklarat så kan man väl sammanfatta att jag tycker det är givande att titta på allt utom cykling och konståkning. Sedan utövar jag ju numera periodvis bowling och boccia själv. Förr simmade jag ju och badade också. Det har jag ju tyvärr fått skala ner på på grund av hälsa och säkert lite feghet. Förr var det ju pappa och morfar - endast familjen - som hjälpte mig att bada. Nu måste jag förlita mig på assistenterna, och det gör jag, men det är en väldigt stor tröskel i badsammanhang, jag vet inte varför. Men främst handlar det ju om såren. Nu har jag inte haft något sår på rätt länge, så nu kanske jag skulle kunna testa att bada om jag tar det väldigt varsamt. Det kanske blir nypremiär på Amundön i sommar, jag får se.

Nu har jag bara lite kvar att skriva. Jag vill säga när det gäller böcker att jag är färdig med Emil-serien, och jag kände att jag behövde ha avbrott i min Astrid Lindgren-sväng lite. Så då har jag läst en bok som Emma Igelström har skrivit. De flesta vet nog vem hon är, men för er som inte vet så var hon en jätteduktig simmerska. Nu har hon lagt sin elitsatsning på hyllan, och simmar mest för nöjes skull. Så nu föreläser hon i stället om att må bra och självkänsla. Jag kan verkligen rekommendera den boken: All in – när livet är allt eller inget. Den finns ute på Storytell nu, den kom ut där förra veckan tror jag. Jag tror den ligger under den fliken som har självbiografier. Den är ju inte nyskriven, men det tar ju ett tag innan böcker kommer in på Storytell, tyvärr. Jag vill inte skriva för mycket om den ifall man vill läsa den, jag är rädd för att spoila. Men jag blev väldigt berörd av den i alla fall. Dels för att jag gillar henne som idrottskvinna, men också för att boken visar att det inte alltid är en dans på rosor att ha en elitsatsning och lyckas, utan att det kostar också, både psykiskt och fysiskt. Resten får ni upptäcka själva.

Nu läser jag en bok som heter Hur svaghet kan bli styrka. Det är Patrik Sjöberg med en medförfattare och en psykolog som har skrivit den. Den är väldigt givande och bra, men det är svårt att förklara vad den handlar om på ett smidigt sätt i text. Men när jag är färdig så ska jag ändå försöka. Jag ger mig inte in på det nu, för jag har varken tid eller ork till det.

Ikväll är det semifinal i Let´s dance. Jag hoppas att det går bra för Kristin. Givetvis vill jag att det går bra för alla, men jag gillar Kristin extra, och då blir det så att man hejar på henne. Men jag beundrar alla som är med i Let´s dance, för det är en hård träning, speciellt om man inte är van vid att dansa. Men det är många som tittar på det, och man blir beundrad av många, så det är nog kul. Men jag kan tänka mig att det är tufft också. Det är länge att vara borta från familj, och det är bara träning och åter träning. Vi får se hur det går ikväll. Nu får jag ju missa lite eller spela in det på grund av handbollen, men det får gå.

Morfar hade i alla fall en bra åttioårsdag verkar det som. Och en av mina vänner fyllde år på samma dag. Hen verkar också ha haft det bra. Jag tycker om när folk har en bra födelsedag. För mig så är även min födelsedag viktig, men jag gillar mer att fira andra och kunna ge bra och personliga presenter som de blir glada för.

Detta var nog ungefär vad jag tänkte skriva idag. Sedan kan det hända att jag har glömt något, men då kommer det i nästa inlägg i så fall. För just nu är orken och flowet slut. Och då är det lika bra att resten får komma i nästa inlägg i stället. Som det ser ut nu så kommer jag in på tisdag och fredag, så jag fick ihop två tider nästa vecka trots att det var lite meckigt. För jag är ganska upptagen nästa vecka. Men ni får ha det så bra och ta hand om varandra tills jag kommer in igen. Hör av er om det är något!

Kram, Thompa