thompascirkusliv.

Hej,

 Min vecka hittills har handlat om nästan bara vård i olika konstellationer, men nu är jag i alla fall färdig. Så resultatet av den här veckan blev ett hål i en tand som jag eventuellt måste laga , men de avvaktar en tid till eftersom jag inte har ont. Och jag tycker både att det är jobbigt och är rätt svår att laga hål på.

En remiss och en ny lyftsele plus ett nytt sidostöd blev det också i veckan. Plus en permobil som varit inne på lagning men den är lika trött fortfarande. Så vi får väl se om jag står ut eller om de måste skicka in den igen.

 

Imorgon blir det kul i alla fall. Jag ska på den nya Star Wars-filmen. Den hade ju premiär nu i onsdags men jag har på grund av alla läkarbesök och habiliteringsbesök inte haft tid som ni förstår. Men imorgon blir det av i alla fall!
Sen ska jag på Retrospelsmässa på Svenska mässan på lördag med min kompis. Det blir nog jättekul tror jag. Retrospelsmässa innebär alltså dels gamla brädspel men också de här gamla spelkonsolerna som Nintendo 8-bitars och Super-nintendo med mera. Såna som kanske är svåra att få tag på till ett vettigt pris annars. Men sen finns det mycket annat där. Som TV-spel, tröjor, tavlor, klistermärken och gosedjur. Med andra ord det mesta….

Förra gången köpte jag en tavla med alla Mario-karaktärer, så nu hänger den i mitt sovrum. Och den har faktiskt hållit. Jag tror jag har haft den i 3 år nu.

På söndag ska jag inte göra ett jota! Då ska jag bara vila för den här veckan har varit lite extrem. Men det har vart mycket som jag måste göra. Så jag har inte kunnat ta bort nånting heller. Men jag tror att nästa vecka är lugnare. Det hoppas jag, annars får jag prioritera om lite tror jag. Jag måste ha tid för eftertanke också i och med att en kompis har gått bort. Då kan man inte bara köra på som vanligt. Jag vet fortfarande inte när begravningen är. Jag hoppas att få veta det ikväll på styrelsemötet. Det vore skönt att få veta om begravningen är öppen så att man kan gå och även när den är. Som jag skrev förra gången så skulle jag bli väldigt förvånad om den inte är öppen för jag vet att hon hade många vänner i DHR förutom mig. Om den inte är öppen så att man kan komma dit så har jag i alla fall bestämt mig för att skicka blommor. Det tror jag man kan göra oavsett. Det brukar vara så i alla fall.

Annars har det inte hänt så mycket. Jag har tittat på TV när jag hunnit. Tyvärr inga spel, det har jag inte hunnit med. Och kanske heller inte orkat. Sen har jag ju vart på lite möten på Dalheimers. Det var Öppna Göteborg igår – vårt nätverk om tillgänglighet. Så där var några från Funktionsrätt Göteborg och pratade om det projektet de håller på med. Det skulle handla om hur man hanterar synpunkter och klagomål inom Göteborgs stad. Vad man hade sett så tror verksamheterna att de har mer nöjda brukare än vad kundundersökningarna ofta visar. Då vill man utreda varför det är så och var det eventuellt blir fel. Och man vill även ta fram ett verktyg så det blir lättare för alla oavsett funktionsförmåga att lämna synpunkter, kanske på nätet eller så. De var intresserade av att göra en mer personlig intervju också med de som vill. Så det har jag sagt att jag kan göra, för jag har mycket att säga känns det som. Sen är det lätt för mig eftersom de sitter på Dalheimers hus och jag bor ju så nära. Så det är smidigt.

Kan jag göra något för att folk ska få det bättre med att lämna synpunkter så vill jag göra det. Det var bara synd att de projektet inte omfattar vården också. För det tror jag också hade behövts.

Nu har jag det oftast ganska bra tack vare att jag har all kontakt med det som primärvården ska göra – genom hemsjukvården. Det är lyxigt. Och det funkar väldigt bra nu för alla är väldigt trevliga. Det ska jag vara rädd om för det är nog ganska sällsynt.Så det är bara sjukhusvård som de inte hjälper till med.

 

Nu kommer morfar hem från Rhodos snart – på söndag tror jag. Det tycker jag är skönt även om han bara har varit bort en vecka så tycker jag det är skönare när han är hemma. Jag vet inte om han har kunnat läsa mina blogginlägg för sist jag hörde något från honom så hade de inget nät där nere. Så han var lite ledsen för det. Men det gör inte mig något. Han kan läsa det när han kommer hem istället om det är svårt nu.

 

Sen har det hänt något jätteroligt. Vi har ju en liten minimaskot här. Det är en av mina assistenter som brukar ha med sig sin hund hit. Han har varit med här sen han var valp och nu är han 6 år så jag har fått en egen relation till honom också. Nu har han fått en liten kusin – för att Robin- en annan assistent – som är bror till min hundägar- assistent. Nu har han fått en liten hund också. Som också ska börja följa med hit. Vi ska testa och se hur det går. Jag hoppas att det går bra, så då har jag förhoppningsvis inte bara en utan två maskotar. Han heter Charlie. Han är en liten chihuahua. Jag tror han väger runt 2 kg. Han är bara 13 månader. Det är skönt att de har kunnat ta hand om honom för det verkar som han har farit lite illa tidigare. Nu får han det med all säkerhet bra både här och hemma. Jag ska inte göra honom illa! Han är för liten och söt. Problemet är väl att man kommer inte ens kunna vara arg på honom när det behövs.

Men jag skulle senare vilja skaffa ett eget husdjur men inte nu för det skulle inte bli rättvist mot djuret. Nu är jag alldeles för lite hemma. Är det en katt så klarar de ju sig någorlunda själva men skulle det vara en hund så behöver de mer omsorg, Man kan inte lämna dem själva hur länge som helst. Jag vill egentligen inte ha hund när jag bor i stan men en lite chihuahua går ju bra. De är så små och kan ju sitta på min fotplatta. Alternativt att man kan köpa någon smidig väska och bära dem i. Än så länge är det bara på funderingsstadiet. För det första måste jag lära mig att vara mindre aktiv, sen kan jag ju vara aktiv med hunden, men jag kan inte vara ifrån den för länge. Sen måste jag kolla upp. Enligt försäkringskassan ska det inte vara något konstigt att ha djur om man har assistans för det går under ”Övriga behov” med skötsel av djur. Och min kompis som har ungefär samma funktionshinder som mig och samma hjälpbehov har en hund. Men jag vill ändå kolla upp så det inte blir någon diskussion.

Jag tror att hund kompenserar ju inte för barn, men det kan vara ett litet plåster på såren i alla fall. Någon att bry sig om och sköta om. Det skulle nog vara bra för mig. Kanske när jag blir lite äldre och tröttare. Då håller jag mig mer hemma. Det får kanske bli 40-årspresent? Då hinner jag nog lägga om mitt liv och kolla upp allt som jag behöver kolla upp. Sen vill jag givetvis ha en allergivänlig hund för jag vill att alla ska kunna jobba här och sen vill jag inte heller själv riskera att bli allergisk. Eller att Jonas framtida barn blir allergiskt och inte kan träffa mig eller hunden. Det vore katastrof. Jonas är inte allergisk själv vad jag vet men i och med att de ska adoptera spelar det ingen roll vad arvet är. Utan det är just hur det barnet är och vad det har för arv med sig: Därför planerar jag för alla eventualiteter.

Men jag vill inte ha fiskar! För de har jag haft och de dog bara…. Sedan fick jag 2 som överlevde i 5 år men då tröttnade jag på dem och det slutade med att det blev pappa intresse i stället för mitt.

Om jag ska ha djur vill jag ha ett djur som man kan pratat med och ha mer utbyte av varandra. Men vi får se. Jag har mycket tankar om livet nu. Hälften blir av och hälften blir bara drömmar.

 

Jag vet inte om det är reaktionsfas efter farmor eller en liten 35-årskris eller vad det är frågan om. Jag trodde jag skulle klara mig från 35 års kris för jag hade ju 30 årskris. Men jag har inte uppnått så mycket av det som jag vill ha uppnått, Kanske så länge man inte har gjort det så blir det samma sak igen antar jag.

Ta inte det som att jag är jätteledsen över hur mitt liv ser ut. Det är inte det, men det är nog någon liten bit som saknas ändå. Antingen så är det att jag lever ensam och att jag är väldigt trött på det. Eller så är det att jag saknar jobb. Jag har ju styrelsejobbet nu så det känns ju bra. Min vision är att jobba med äldre, så det kan vara det eller så är det min könsidentitet som strular till det. Jag vet inte: Det får jag ta reda på. Antingen själv eller om jag behöver någon professionell hjälp kanske för att komma rätt. Men jag vet ju att mådde väldigt bra när farmor levde och jag kunde åka till henne på hennes boende. Och att det var väldigt skönt att känna sig behövd. Att kunna göra något vettigt genom att hjälpa henne. Det är därför jag tror att det kanske ligger däri. Att jag har en vision och en dröm om att jobba med äldre – och inte gör det.

Eller de behöver inte vara äldre. Det finns ju tyvärr även många yngre – alltså under 65 år – som får demens också. Och jag vet att jag har en talang för att kunna hjälpa dem. Och jag kan inte ta bort demensen, men kanske berika deras liv och underlätta i alla fall. Men jag ska nog komma på något sätt att kunna jobba med det.

Håkan, vår ordförande i DHR, hade en tanke om att jag skulle kontakta Röda Korset, för de jobbar en hel del med att stötta dementa i hemmet och även anhöriga- Men om man går via Röda Korset så är det ändå ideellt och då inte lika uppbindande som det är om jag vill jobba på vanligt lönearbete. En bra kompromiss kanske med tanke på min hälsa just nu med sår och att jag nyss haft rosfeber.

 Annars har Bräcke ett demensboende för de som är under 65 år. Kanske att jag kan prata med dem om att hjälpa till där. Antingen som volontär eller vanlig arbetare. Sen har de hospice också. Det är inte demensvård men vård i livets slutskede. Jag kan inte göra alla moment kanske men man får anpassa i så fall. Det jag är bra på är att finnas och stötta med de mentala bitarna och även aktivering. Inte så mycket kroppslig omvårdnad.

 

Nu hinner jag bara skriva lite till och det sista jag vill skriva är givetvis att skriva om boken som jag läst sen jag skrev sist; ”Ibland mår jag inte så bra” av Therese Lindgren. Den var väldigt bra och jag tycker att det är väldigt modigt av henne att våga skriva så öppet och jag hoppas att det kan hjälpa många. Det hjälpte mig i alla fall att lära mig lite om hur jag ska tänka när jag grubblar för mycket. Det lärde mig även lite om en ångestdiagnos som jag ska kolla upp lite mera om. Men jag kan verkligen rekommendera den: Speciellt till ungdomar som mår dåligt eller till deras föräldrar.

Jag hinner inte skriva så mycket om det nu men om jag kommer på något mer återkommer jag i nästa inlägg.

Den bok jag håller på med nu heter ”Här ligger jag och blöder” egentligen en ungdomsbok, men jag anser att alla kan läsa den: Den handlar om en tjej som på ytan har det ganska bra men när man kommer längre in i boken inser man att hon egentligen har det ganska tufft. Med en frånvarande pappa och en snäll men speciell mamma. Jag skriver mer om den när jag är klar – har inte ens läst halva så det är svårt att säga så mycket.

 

Ta hand om er nu och om ni grillar så släck noga för det har inte regnat på länge. Det kan lätt bli brand om det inte är riktigt släckt! Ett tips – glöm inte Mors dag på söndag, mammorna blir så ledsna då=)

 

Ha en bra och trevlig helg och vecka tills jag kommer in nästa gång!

 

Thompa