thompascirkusliv.

Hej,

Morfar var här igår, det var väldigt trevligt. Vi har alltid trevligt men igår blev det superbra. Det enda var att vi skulle ha ätit lunch, men vi åt så mycket frukost att vi inte var hungriga när det skulle ha varit lunch…

Men vi hade ett väldigt trevligt samtal. Vi diskuterade väldigt mycket bra. Det blev lite känsligt när han skulle gå bara för han ska åka till Thailand nästa lördag och vara borta lite mer än 3 månader. Han skickar ju sitt vanliga sms en gång om dagen så jag vet att det är okej. Glömmer han det så ringer jag mamma och hör om det har hänt något. Det är alltid så. Men han är ju otroligt viktig för mig så det är inte så konstigt. När han sedan kommer hem får vi en hel påsk ihop. Det blir väldigt trevligt också.

Mormor och morfar ska flytta till lägenhet – där är det mycket lättare för mig att komma in än i deras hus som det är i nuläget. Så min plan är att åka dit minst var 3:e vecka och hälsa på i alla fall. Men jag får höra med morfar och mormor vad de tycker är rimligt, men de vill nog ha så mycket besök som möjligt.

Jag har inte kunnat komma in i deras hus på ett antal år nu för stolen har varit för tung att bära upp för trappan. Plus att vi är rädda för att trappan är för gammal och inte håller. Det hade varit lite hemskt om hela trappan går sönder. Men jag har klarat mig ändå för morfar har varit jättesnäll och kommit hit ofta.

Varje gång som han hämtat visum på ambassaden så har han ju kommit också. Det underlättar ju för honom nu att jag kan komma till dem också. Sedan är han pigg för sin ålder, men det är klart att man börjar märka att även han blir äldre. Men jag fick mig ett gott skratt igår. Jag frågade en ny vän som jag fått på nätet om hur gammal morfar var på ett nytaget kort. Han är ju 80 men min vän gissade på 60! Det är nog den bästa komplimangen morfar kan få. Jag antar att han också kommer att skratta lite när han läser det. Eller växa en meter för att han blir stolt. Kortet är bara ett par månader gammalt.

I övrigt har jag varit på två fina gudstjänster och livet rullar på som vanligt. Jag hade tänkt att det här skulle bli ett lite djupare inlägg till min farmor om hur året har varit. Jag brukar ju göra det. Men jag orkar inte det just nu. Det får bli nästa gång, för tyvärr har jag fått ett dödsbud. Det är en vän, så det är lite jobbigt. Det är så vanligt förekommande i mitt liv och det händer oftare än det borde göra tycker jag. Begravningen har tyvärr redan varit, så jag kommer inte att kunna gå på den heller. Vilket gör att det blir ännu värre. Jag såg det på Facebook, det är inte trevligt. Speciellt inte när begravningen har varit samma dag heller. Men, men sådant är livet ibland. Men det var tydligen väldigt fint. Jag ska gå på gudstjänst i den kyrkan och lägga en blomma vid altaret och tända ett ljus. Det är vad jag kan göra.

Men jag ska prata med mina kompisar och säga att jag vill ha mer information när det händer något trots att jag inte är lika aktiv i DHR längre.

Jag kom inte iväg på bio i helgen. Jag får gå nu i helgen istället. Men jag har i alla fall bokat biljetter. Det blir Star Wars. Men det är nästan fullt fortfarande så det är mycket folk som går, men det blir billigt för jag har en massa presentkort. Jag kan gå på många biobesök. Tror jag har 700 kr i presentkort. Så det är bra. Det blir Sune och En del av mitt hjärta också. Och Frost. Sen får vi se. Det är de som jag har planerat nu.

Jag har ”bara” kollat på Lejonkungen 3 gånger sedan julafton. Det är nog lite av min Aspighet som visar sig där. Att jag gillar upprepning när det är något nytt 😊

Men den måste vara bra för till och med mamma kunde hålla sig vaken när vi såg den i julas. Det inte något dåligt betyg till filmen, för hon har jättesvårt med det annars. Men den är ju fin. De måste ha gjort ett himla arbete med den filmen. ”Mulan” ska komma i en animerad variant i vår. Det blir kul. Jag har inte ens sett originalet. Vilket min assistent som älskar Disney inte kan förstå. Knappt jag heller för jag brukar ju se alla Disney annars, men just den har jag missat.

Vad det gäller Jonas och Fias hus så går det bra. Nu är syrummet nästan färdigt. Både Jonas och Sofia har haft och göra där. Det är mycket att göra när man skaffar hus, men det verkar tycka det är roligt. Och jag tycker de hanterar det bra och är duktiga.
 Jag vill nog inte ha hus. Jag tycker det är jättebekvämt att ha en lägenhet där bovärden kan komma och laga om det går sönder något. Men det är så det känns idag. Det vet man ju aldrig. Kanske min framtida sambo eller fru är jätteduktig på hus och sånt och då blir det en annan grej. Vem vet vi kanske blir fler i familjen också och då måste man ha större utrymme. Man vet ju aldrig, men så länge jag bor ensam eller i alla fall är ensamstående i mitt hem, så vill jag inte bo i hus.

Jag var på Lisebergs julmarknad. Tyvärr efter jul, det var lite snopet men så blev det. Men det var mysigt. Dessutom såg jag ”Pippi på de sju haven” på Lisebergsteatern. De har alltid teater med Astrid Lindgrens på jullovet. Det är mysigt.

Tyvärr har jag glömt att köpa biljetter till Disney on Ice. Det är ju min andra tradition, men det kanske inte är försent än. Det är ju tredagars föreställning så det borde kanske finnas till någon dag om jag har tur. Annars så har jag lärt mig en viktig läxa. Det ser kul ut på reklamen så det vore synd att missa. Jag hinner inte åka och kolla det idag eller imorgon, men på fredag går det.

Jag fick biljett till ”Såsom i himlen” musikalen så jag ska gå på den 23 maj. Förmodligen tillsammans med mamma och pappa. Det är långt dit och det händer säkert hända mycket kul innan. Men det är roligt för jag har älskat den filmen och var till och med beredd att åka till Stockholm för att se musikalen. Så jag var jätteglad när jag fick de biljetterna.
Sedan satte min syster in 200 kr till cancerfonden vilket jag också blev jätteglad för. Det är inte mycket pengar i sammanhanget till forskningen, men det är jättestort för mig att jag har bidragit med tanke på min väns historia. Så det var jättefint.
Sen fick jag 1200 kr av mormor och morfar att göra vad jag vill för. Jag tror att jag ska använda en del av dem till en av mina parsamtalskurser för jag ska ju gå 2 stycken i år. De brukar kosta ungefär 900 kr per kurs så då har jag ungefär 300 kvar och kan kanske använda resten till Disney on Ice, fast då får jag pruta eller be mormor om en 50-lapp extra. Men det går nog bra.
De brukar vara generösa både mormor och morfar.

Någon gång skulle jag vilja åka ner och se Thailand jag också, även om det med tanke på rullstolen blir svårt. Thailand är ju inte anpassat till alla delar. Men man får hitta något område som är bra. Där mormor och morfar bor är det i alla fall anpassat. Det är en av mina stora drömmar att åka till Thailand. Jag var ju på väg dit, jag tror det var 2014. Tyvärr fick jag både för mycket resfeber och rosfeber! Det gjorde att jag inte kunde åka. Men det var jättenära i alla fall. Nu har jag mycket tryggare assistentgrupp så det skulle vara lättare att åka rent känslomässigt, men sedan är det ekonomi, planering och andra saker… Och tyvärr även min assistansekonomi kan påverka möjligheterna. Även om det inte borde vara så, men så ser verkligheten ut. Och det beror inte på bolaget. Men om jag verkligen vill åka får man ju planera för det och spara och kanske dra ner på sina andra aktiviteter.
Så ingenting är omöjligt.

Ni hör jag har mycket framtidsvisioner och drömmar. Vissa saker är möjliga och andra kommer att förbli drömmar. Men det är viktigt att drömma och våga genomföra vissa av dem också. Det är sedan jag lärde mig det bland annat, som jag mår mycket bättre. Och sedan är det mina assistenters förtjänst, det är parsamtalen, mina nya vänner på Facebook. Allt det här tillsammans har gjort att jag har kommit upp mig lite och det har blivit lite ljusare i mitt liv. Det är alltid trevligt.

Jag har blivit klar med Malena Ernmans bok så nu läser jag Stina Wollter istället. Jag tycker den Malena Ernman har skrivit var tung. Men den var lätt jämfört med den jag läser nu ”Kring denna kropp”, men det var bara första halvan som var astung. Nu börjar det lätta upp. Nu är det bara lite dimma istället för konstant mörker. Jag beundrar Stina Wollter. Jag tycker att hon är en fin och bra människa som står upp för saker. Jag blev väldigt imponerad av hennes sommarprat. Då gick det många näsdukar och det är inte lätt att få mig att gråta så då är man nog duktig att beröra om man lyckas. Jag tänkte jag skulle lyssna om, men det orkar jag inte, det får nog bara vara en gång.

Jag har tid kvar nu, men jag orkar inte skriva så mycket mer och ni orkar nog inte läsa heller. Det blev mycket tyngre än vad jag hade tänkt. Men mitt liv är bra. Jag är ganska lycklig i livet också faktiskt. Det är bara att just idag är det tungt på grund av dödsbeskedet. Men jag kommer tillbaka,  redan på fredag om jag inte minns fel. Om ni saknar mig väldigt mycket kan ni gå in på min Facebook. Det kommer nytt inlägg imorgon. Min Facebook-assistent jobbar då! Jag skojar bara men hen är väldigt duktig på Facebook, det är därför det har blivit så.

Ni får gärna kommentera eller skicka mail till mig: Det tycker jag är roligt. Känn er inte tvingade. men det är väldigt roligt att få respons på det man skriver.

Ha det nu så bra och ta hand om er. Gör något kul, det hjälper mot allt!

Många varma kramar Thomas W.