thompascirkusliv.

Hej!

Den här veckan har det inte hänt så mycket. Det har blivit mycket tv. Jag var som vanligt på demenskursen i måndags. Den här gången var det om avlösning och hjälp när man fortfarande bor hemma. Det var en trevlig kvinna där, så det var ett bra kurstillfälle. Nästa gång är det om när man bor inne på ett boende. Det är ju det som är mest intressant för mig, för farmor bor ju på ett boende. Jag vill veta vad man kan begära och inte, och vad man kan förvänta sig av ett boende. För jag kan ju tycka att farmor skulle kunna få mer hjälp än vad hon får. Nu har de visserligen tio till att ta hand om, så jag förstår att det inte är enkelt, men ändå.

När jag var hos farmor sist var hon ganska pigg. Hon pratade ganska mycket, och hon kände igen mig direkt när jag kom. Så det var bra. Jag verkar ha haft tur, för dagen efter när mamma och de var där så var det helt motsatt. Det verkar vara väldigt olika från dag till dag. Men så är det väl med en demenssjukdom, att det går upp och ner. Det går ju upp och ner i allas liv, så det är väl inte annorlunda för dem, egentligen.

Jag funderar på hur man skulle kunna lära sig mer om demens efter att den här kursen är slut. Jag ska nog söka till universitetet nästa höst tror jag. Jag vill gärna läsa om kommunikation vid demens, eller psykisk hälsa vid demens eller något liknande. Det kan vara vad som helst egentligen, bara jag får läsa om det, allt intresserar mig. Jag har hittat något som jag brinner för.

I övrigt så är rosfebern ganska mycket bättre, så för tillfället äter jag inget penicillin. Jag ska ringa vårdcentralen så de ska få bedöma om jag behöver mer eller inte. Jag hoppas inte det, jag vill inte bli resistent mot den penicillinsorten. För det är ganska viktigt om jag svarar på det penicillinet om det skulle bli en allvarligare infektion. Min sköterska på hemsjukvården säger att man ofta använder en och samma penicillin mot bakterier på huden. Jag vet inte om det stämmer, men förmodligen. Men jag ska försöka att inte oroa mig för mycket, det blir bara värre då med tanke på att stress är en dålig faktor till att man utvecklar rosfeber. Men det är klart att man inte vill att det ska komma igen. Man vill bara kunna leva sitt liv utan att tänka på hälsan hela tiden. Jag ska ringa till vårdcentralen och fråga om en läkare kan komma hem till mig för att bedöma mitt sittsår, eller det som vi tror är exem. För just nu har jag ganska ont av att sitta, men jag gör det ändå.

Jag ska ha besök i helgen av mamma och pappa. Vi ska gå på den föreställningen på Lisebergsteatern som jag har skrivit om förut. Den heter ”Minns du mig?”. Den handlar om när ens barn flyttar hemifrån, och förmodligen om hur föräldrarna upplever det med en komisk touch. Jag ska berätta nästa gång jag kommer in hur den var. Men jag antar att den är bra, för det är – enligt mig – bra skådespelare med i den.

Vi har redan bokat julbord. Det är jag och mina assistenter som ska gå. Det blir på Gothia Towers igen. Vi var där förra året. Det var helt underbart! De hade ju en hel avdelning med bara fisk och kallskuret. Helt enkelt en massa mat! Jag var mätt i sju timmar efteråt förra året, vi får se hur det blir nu. Men alla verkar taggade på julbordet, det är kul. De har ett helt bord med bara efterrätter och godis också. Det måste man ju bara äta, även om man är jättemätt. Vi får se nu hur det blir. Den enda nackdelen är att det blir ganska nära julafton, men det gör inget. Jag ska gå på DHR:s, NHR:s och Demensföreningens julbord också, så det blir nog mycket julbord. Så det är ingen idé att börja på diet i december, det får bli i januari. Jag får komma överens med min kompis som jag ska göra viktresan ihop med om vilken diet som gäller och så. Jag hoppas på GI, men jag är öppen för allt utom LCHF. För det tror jag inte på, plus att jag är lite rädd för att LCHF i längden är farligt, för man äter mycket fett och så. Men jag vet inte, det är bara en känsla. Med GI vet jag att folk som jag känner har gått ner mycket i vikt, både folk med och utan rullstol. Men vi får se, jag hinner nog ändra mig många gånger eftersom det är några månader kvar. Men att jag behöver göra något, det är inga tvivel om det. Jag kan börja med att sluta äta choklad. Men allting är väl en process, det får ta lite tid. Nu ska jag som sagt njuta av december och alla julbord först. Jag känner mig väldigt pepp på jul i år. Jag har redan köpt många av mina julklappar, för jag bävar för att behöva åka in till stan runt den 20:e, för hela Göteborg är i stan då. Speciellt i Nordstan. Jag tror att det är för att morfar kommer hem till jul som jag är extra pepp. Men vi får hoppas jul blir bra och att jag kan hitta ny energi om jag kan åka hem till mamma då och bara mysa och vila. Jag älskar mitt liv i Göteborg, men jag älskar att komma härifrån ibland också. I år åker jag hem ganska länge, den 22:a, och så kommer jag tillbaka 26 december. Det blir några dagar att vila på, så det blir nog bra.

Jag har inte läst färdigt någon bok i veckan, jag läser fortfarande ”Hälsa på recept” av Anders Hansen och Carl Johan Sundberg. Anders Hansen har också skrivit ”Fördel ADHD”. Jag vet inte varför jag har varit så seg, det har aldrig tagit så lång tid att läsa/lyssna in en bok. Men antingen har jag tittat för mycket på tv, eller så beror det på att jag har varit väldigt trött, så kudden har varit väldigt skön på kvällarna. Så jag har somnat ganska snabbt. Nu hinner jag inte skriva så mycket mer, men jag kommer in nästa vecka igen, och då får ni höra allt om teatern och mycket mer, säkert. Ha en bra vecka, så hörs vi igen! Thompa.