thompascirkusliv.

Hej!

Det här blir ett lite kortare inlägg, för jag har varit tvungen att göra lite andra grejer innan. Jag har skrivit en motion till DHR:s årsmöte, och det är första motionen som jag har skrivit i mitt liv, så jag är ganska stolt. Det var en motion om att jag tycker att jouren på Hjälpmedelscentralen behöver ha öppet dygnet runt för att reparera lyftar och sängar. Här i Göteborg finns det jour, men den är bara öppen till klockan 22. Och min lyft i sovrummet gick sönder i måndags. Som tur var hann jag få tag i jouren typ 21.40, annars hade jag fått vänta till dagen efter. Om man inte hade fått tag på jouren i tid så hade jag fått antingen lyftas på ett ergonomiskt felaktigt vis eller sova i stolen, vilket är helt oacceptabelt. Jag har ju trygghetslarm, och jag ringde dit för att kolla. Men de har bara sådana lyftar för att ta upp folk från golvet, inte för att flytta till säng. Men jag hade tur i oturen, jag var kvar över Permobilen, så jag ramlade, men bara 30 cm ner i stolen. Så jag fick lite ont i ryggen, men annars inga skador. Som jag kan bedöma det så gjorde vi inget annorlunda än vi brukar, det var lyften som gav upp bara. Detta gör ju att man funderar både en och två gånger om man ska ändra någon rutin. Kanske köra närmare sängen så man lyfter en kortare sträcka. Och kanske även att man ska ha någon extralösning vid lyfthaveri, typ en glidbräda eller något liknande.

Annars har det inte hänt så mycket annat än att jag var på en föreläsning igår på Lasse. Det var deras Snack- och cafékväll som de har en gång i månaden. Det var det projektet som jag var med i på Bräcke Diakoni. Det handlar om stress- och ångesthantering för personer med funktionshinder. Det har varit ett bra och intressant projekt, och jag hjälpte till under alla tre åren. Första året hade de en intervju med 16 personer där, varav jag var en. Sedan gjorde de kurser av den informationen de fått fram på intervjuerna. Jag gick en av kurserna. Det var nyttigt och lärorikt. Det var inte bara de från Bräcke som pratade, utan även kunniga föreläsare inom varje metod som man kan använda för att stressa av. Och allt det här blev i slutändan en bok. Jag och några till har varit med i en referensgrupp för att finnas som bollplank under tiden de skriver boken. Den är lättläst, och de har försökt att inte lägga så mycket text på varje sida, och relativt stor text. Tyvärr hade de inte fått pengar till att läsa in den som ljudbok. Detta gör ju att det är många som inte får tillgång till boken, om de inte får hjälp att läsa. Däribland jag själv. Men de skulle nog försöka söka mer pengar för att läsa in den. Det är för mig väldigt underligt, när man skriver en bok som riktar sig till folk med funktionshinder och/eller andra svårigheter, att man då inte får pengar för att läsa in den på talbok. Eftersom i många funktionshinder så ingår det att antingen inte kunna läsa alls, eller ha väldigt begränsad avkodningsförmåga. Detta kan ju bero på både synskador och dyslexi, och säkert andra saker också. Men, men, man kan inte få allt här i livet. Nu vet jag ju ganska mycket vad det står i boken, så för mig spelar det inte så stor roll. Men jag tänker på alla andra.

I morgon ska jag för första gången till DHR:s hantverksgrupp Flinka fingrar. Det ska bli kul, det är en helt ny grej för mig. Jag har aldrig varit intresserad av hantverk tidigare. Därför har jag lagt det så att en av mina nya assistenter som är hantverksintresserad och kunnig jobbar, som det ser ut nu, varje torsdag. Det känns bra. För jag kan ingenting om hantverk eller hur man gör. Jag börjar med garnbollar, för det är det jag kan. Det är väldigt simpelt. Men jag har som mål att avancera med tiden. Men vi får se, jag börjar med att gå nästan varje torsdag hela våren. Men det är kul att byta aktiviteter ibland för att inte tröttna. Och sedan har jag ju en bra tanke med det. Det mesta kommer ju att gå till DHR och deras bazar, men lite grand kommer jag att skänka till Cancerfonden av de pengar jag får in när jag säljer garnbollarna, eller vad jag nu hittar på. Det känns bra att kunna göra något för att hjälpa till även om jag inte ensam kan göra allt, men jag kan i alla fall göra något. Det har alltid varit viktigt för mig att hjälpa till, men ännu mer sedan min vän gick bort i augusti. Detta har nog fått mig att tänka till mer än jag anar, för jag ska på mitt första cellprov nu i början av februari. Jag har alltid hoppat över det innan. Jag ska inte skylla ifrån mig, men detta beror på att jag är rädd plus min trans. Men jag har informerat om det, så de har lovat att ta extra hänsyn. De har taklyft där, faktiskt, vilket är imponerande.

Nu blir det lite snabbt avbrott här. Det var egentligen lite mer jag tänkte skriva, men jag hinner inte, för jag måste läsa igenom också. Men här i Göteborg har vi fint och vackert med snö, och faktiskt så har den legat i några dagar nu. Och det är ganska ok kallt fast det är snö, det brukar ju vara …kallt.

Men jag kommer inte in på fredag, för jag har ett möte då. Utan det blev idag i stället. Och som det ser ut nu så kommer jag inte in förrän på torsdag i nästa vecka, tyvärr. Men jag ska se, jag kanske hittar något kryphål någonstans. Eventuellt kryphål blir på tisdag, men jag har inte fått svar ännu. Men ni som brukar följa den får ju sms om att jag har lagt ut. Så det ska nog ordna sig, ni ska inte missa det i alla fall.

Jag har ganska fullt upp i livet nu. Det har med bytet av assistansbolag att göra. Det kommer att lugna sig snart. För nu går jag ju över till det nya bolaget på fredag.

Ha det så bra och hör av er om det är något!

Kram

Thompa