thompascirkusliv.

Hej,

Mitt inlägg den här veckan och kanske en tid framöver kommer att se lite annorlunda ut. För att mitt minne är lite påverkat av allt som händer med min vän just nu. Så jag kommer inte ihåg helt vad jag gjort när det har gått en dag eller två. Detta gör att jag inte kan i samma utsträckning skriva vad jag har gjort under veckan utan jag får inrikta mig mer på vad jag tänker och sådana saker. Sedan blir det lite om vad jag gjort, men då bara vad jag gjort kanske igår.

 Sedan kommer jag givetvis fortsätta skriva om mina böcker och filmer i den utsträckning som jag kommer ihåg dem. Jag hoppas att det bara är tillfälligt och när allting med min väns situation är över – att mitt minne återgår till det normala. Just nu så är jag väldigt beroende av min almanacka och mina påminnelsealarm på telefon. Men jag får ändå livet att ”fungera” så mycket som det nu kan i en sådan här situation. Nuvarande läge är att hen är på ett hospice. Jag vill inte skriva vilket p.g.a. avpersonifieringen. Det är för att jag vet inte om vi i något avseende har samma nätverk och därför väljer jag att göra så här p.g.a. att ingen ska bli illa berörd eller att min vän inte ska få ha sin situation ifred. Så ni vet varför.

 För mig är det viktigt med tystnadsplikt gentemot mig, alltså att mina assistenter, hemsjukvården håller på sekretessen, så därför är jag noggrann på att hålla det jag har fått i förtroende från andra för mig själv också. Så gott som det går. Och att hen ska få berätta om sin situation själv och inte att folk får veta det via min blogg. Men jag behöver ju skriva om det för att kunna komma vidare. Därför så är avpersonifiering en bra kompromiss.

Hospice är ett hem där man kan bo när man är i fasen, vård i livets slutskede. Personalen som jobbar där är experter på sådan vård. Så det känns bra att hen är på ett bra ställe och verkar relativt nöjd med tanke på hur situationen ser ut.

Jag själv har nog större problem just nu att acceptera situationen. Men jag hoppas att det blir bättre. Men så är det väl med många sjukdomar som inte har något bra slut. Att det är de som är runt som har väldigt stora problem med att hänga med, framför allt med cancer och demens, men även med andra sjukdomar. Vi som är runt en person glöms ofta bort också. Inte alltid, men ofta. Jag hoppas att det inte blir så nu, men det tror jag inte för min vän är jätteduktig på att ta hand om oss också. Jag hoppas att även personalen på Hospicet är det. Det tror jag.

 

Jag var inne i stan häromdagen och köpte lite spel, men jag köpte även 2 gosedjur som är jättefina. Och som jag kan ha glädje av när den här situationen är över på det ena eller det andra viset. Vi får se. Jag tror och hoppas att jag kommer att kunna ha det relativt bra under den här tiden. Det är jobbigt nu bara, men det är antagligen någon typ av chockfas. Annars får jag ta hjälp av någon professionell för att komma vidare. Man är inte svag för att man behöver hjälp. Ändå har jag varit med om mycket innan, men det här verkar vara svårt även för mig att hantera. Det är lite ovant för mig att inte kunna hantera en situation, men det får man väl acceptera också. Sedan är jag en väldig kontrollmänniska och den här situationen kan jag varken påverka eller ha kontroll över. Vilket brukar vara två viktiga drag för mig i situationer annars. Så det kan vara därför det blir extra jobbigt. Inte just att hens liv troligtvis kommer att ta slut ganska snart – för det har jag haft med mig en längre tid att det kan bli så. Utan jag tror det är allt.

Jag ska ha spelkväll ikväll med en kompis. Det är roligt, bara jag vinner =).

Sedan vet jag inte om jag kommer iväg på någon bio. Det får jag se. Annars om jag inte orkar gå på bio så läser jag en bra bok istället. Jag hoppas att minnet inte är påverkat när jag läser – för då är det jobbigt. Men jag får läsa lite i taget. Då går det nog bra att komma ihåg det. I värsta fall får jag väl läsa om de böckerna jag läser nu om jag vill komma ihåg allt efter att minnet är återställt igen. Som sagt, jag tror att det här med minnet är en tillfällig grej. För det har blivit så innan när jag har varit ledsen.

 Det är från början för att jag har vissa kognitiva svårigheter i min skada. Så när jag är under press eller stress så förvärras de svårigheterna. Det gör att jag inte är orolig för att det är så här just nu. Utan jag bara väntar och ser. Kvarstår det under en längre tid får jag försöka få någon hjälp så att det blir så bra som möjligt under den här tiden.

För er som inte vet så innebär kognitiva svårigheter bland annat att man kan ha svårt att planera och strukturera. Och ibland komma ihåg. Vissa har mer och vissa har mindre. Jag har vanligtvis ganska små svårigheter så de märks knappt, men när det tillstöter någonting som gör att jag blir berörd eller väldigt stressad så märks de mer. Och jag tycker även att de märks mer när jag är vuxen nu än vad det gjorde när jag var barn. Men det kan också vara att jag inte var medveten om dem så mycket när jag var barn. Och att mamma och pappa parerade åt mig.

 Jag har ganska bra strategier för de svårigheter som jag har vanligtvis och jag hoppas också att genom den utredning för ADHD/Aspberger som jag hoppas kommer igång snart, kunna få mer och bättre strategier för att kunna hantera mina svårigheter.

En annan strategi som jag har under den här tiden är att bara göra sådant som jag vill göra och givetvis i viss mån det som jag måste göra, men inte allt. Vissa saker får bara vänta till allt det här är klart. Det kan också göra att jag kommer ihåg saker och ting lite lättare. Det vet jag inte. Det kommer kanske att märkas lite på mina inlägg att de är lite rörigare nu. Visserligen har jag hjälp och stöd med att skriva så jag hoppas att det inte ska märkas så mycket. Allt går ju inte att undvika… men jag tänker om ni är medvetna om det så har ni också förhoppningsvis förståelse för att mina inlägg kommer att se lite annorlunda ut. Men jag kommer vad som än händer alltid fortsätta skriva för bloggen har blivit ett otroligt viktigt andningshål för mig. Det är därför jag bara byter karaktär på inläggen och inte struntar i att skriva.

Sedan hoppas jag att jag kan komma igång att träna snart. Nu sa lymfterapeuten faktiskt – jag var där igår – att jag kunde börja simma. Äntligen! Så det ska jag göra till hösten. Jag börjar med en gång i veckan så får jag se. Jag skulle tro att jag hamnar på två gånger i veckan när jag vant mig. För jag tycker att bada och simma är så jävla roligt! Och dessutom en otroligt bra motionsform för oss som har begränsad rörlighet. Ursäkta svordomen. Jag övervägde länge om jag skulle skriva den eller inte. Men jag kände bara att jag var tvungen för att förstärka den här positiva känslan. Det var alltså bara för att förstärka känslan inget annat.

Trots att jag är troende så svär jag faktiskt en del när jag pratar. Men i skrift brukar jag vara extremt noga att inte göra det. Så det har nästan aldrig hänt tidigare i bloggen tror jag. Men nu har det hänt i alla fall. Kors i taket! Nu dröjer det väl två år till nästa gång.

 

Jag var på Lotta på Liseberg i måndags och det var jättebra. Jag kommer inte ihåg så mycket av det men det som jag verkligen kommer ihåg är att Christer Lindarv – han som är med i After Dark – fick Lisebergs publikpris. Det blev jag jätteglad för. Han är en av mina många idoler och han är även en stor ikon för – enligt mig i alla fall – för HBTQ-rörelsen och att man ska våga stå för den man är. Så jag blev otroligt glad. Det är ett under att ryggstödet på Permobilen inte spräcktes – det har hänt innan när jag har fått sådana kraftiga spasmer. Jag får det ibland när det blir någon stor känsloyttring. Men den här gången höll ryggstödet. Även om jag det hade spräckts hade det verkligen varit värt det. Det hade jag struntat i.

Jag var på Flying Tiger igår – den affären som tidigare hette TGR. De hade äntligen fått in Pride-grejor där. Jag har väntat länge på det. Så jag köpte för nästan 130 kr, men skit samma. Det är Europride snart – alltså Pridefestival i Göteborg. Den heter Europride i år för Stockholm och Göteborg har den tillsammans och det kommer folk från hela Europa. Den är större än vanligt i år. Detta gör också att jag vill ”spöka ut mig” mer än vanligt så att jag syns när jag går i paraden. För jag tycker att det är en vecka per år då vi som är HBTQ-folk kan vara helt öppna utan att behöva tänka på vad folk tänker eller tycker. Då får det vara värt lite pengar.

Jag har ju en mössa som jag köpte på marknaden som brukar vara mitt i Femmanhuset i december. Den är sydd av hon som har det ståndet och den är i Pridefärgerna. Därför är det inte så många som har en sådan mössa – eller kanske ingen. Det vet jag inte. Förra året i paraden hade jag på den mössan i 25 graders värme. Det var jättejobbigt, men det var värt det för alla tog kort på mig med mössan och vinkade åt mig och allt möjligt. Jag är till och med förevigad av japanska turister i den mössan. Så alla var verkligen intresserade och då menar jag verkligen alla också.
Något som jag också har och som nog är ganska ovanligt som Pridegrej är att jag hittade sugrör igår som var i Pridefärger. Jag använder alltid sugrör när jag dricker. Jag har gjort det sedan jag flyttade hemifrån för att det är nästan bara min mamma som kan eller får lov att hjälpa mig dricka på annat vis. För att hon är van och flytta på glaset när jag rycker. Då menar jag inte att jag håller glaset själv, för det kan jag inte utan hon har hjälpt mig att dricka utan sugrör. Men hon är väldigt van vid mina ryck och ser när de är på väg. Därför spillde jag nästan aldrig, men jag hatar att spilla på mina kläder därför testar jag inte ens om det inte är mamma. För jag tänker ha hjälp med sugrör eller ha hjälp på annat vis, det spelar ingen roll.

Jag hinner inte skriva så mycket mer för vi måste börja rätta snart i texten och läsa upp den, men jag kommer in på tisdag tror jag det var igen. Så det dröjer inte så länge. Då får ni höra mer om allt. Då hoppas jag att det blir en mindre olycklig text och mer vanlig text. Det är bara jag att jag är lite uppfylld av det här som händer nu. Men jag har många fina vänner, assistenter och familj som stöttar mig så det är ingen fara. Vill ni berätta något om ni har någon liknande erfarenhet eller om ni bara vill skicka ert deltagande så får ni gärna göra det. Dock inte i kommentarsfältet. Då får ni skicka mail. Adressen finns i förra inlägget och den finns både tidigare och nyligen skriven i bloggen. Om ni inte hittar den så kan ni skriva en kommentar om det så skriver jag in den igen.

Ha det nu så bra. Det ska jag försöka ha. Jag är glad även att värmen har kommit tillbaka. Sedan är det synd att man har 12 eller 30 grader att välja på men det är så det börjar bli i Sverige och då får man väl välja 30 grader antar jag.

Men jag är jättenoga med solkräm och sånt. Det hoppas jag ni också är så det inte blir några brännskador på mig eller någon annan.

Ta hand om er nu så hörs vi på tisdag om ni inte hör av er innan via mail eller så.

Kram,

Thompa