thompascirkusliv.

Hej!

Jag spelade in scener för teatern i tisdags. Det var kul, även om platsen för inspelningen inte var så rolig – vi var på en kyrkogård och spelade in, så det var inte en så kul plats, men det gick bra. Förutom peruken, så var jag klädd som min rollkaraktär Maggan. Med tanke på att jag är som jag är och ska spela en gamla dam, så måste jag korrigera stilen lite. Men det är kul att spela något annat än det man är van att spela. Plus att det är lite av farmors liv som jag har fått möjligheten att illustrera, så det är kul!
Sen är det alltid svårt att illustrerar någon annans liv och man får vara försiktig, så man inte gör övertramp på någon annans integritet. Det är en bra övning och lärdom att göra det. Vi höll på 1, 5 timme och det var svinkallt! Så jag var väldigt glad att vi fick några timmar inomhus innan jag skulle till nästa ställe.

På kvällen var jag på LaSSe på en föreläsning om acceptans. Det var en sjukgymnast som föreläste, hon var duktig! Kanske lite känsligt ämne att prata om i grupp, men det gick bra och hon var smidig. Man fick lite tips om vad man ska tänka på och även boktips. Jag fick hennes visitkort, om det var något jag undra i efterhand, så kunde jag kontakta henne eller om jag behövde någon hjälp.

För de som inte vet vad LaSSe är så är det ett ställe i Göteborg, som man kan gå och få hjälp om man har funktionshinder och assistans, med olika frågor och ansökningar och sånt. Plus att de har kurser också. Det är ett ganska bra ställe, jag gillar de som jobbar där. Jag är så gammal i gemet så de har både hunnit byta lokal och byta personal. Jag har varit där, av och till, sen jag var 17 år och nu är jag 34 år snart. Så jag börjar bli en inventarie där. Jag har gått många kurser där, om både det ena och det andra. I vår har jag inte gått någon kurs, eftersom jag var sjuk. Jag skulle ha gått tre stycken, men jag orkade inte, så jag hoppas att det kommer igen vid ett senare tillfälle.

Om ni undrar något mer om LaSSe, så har de en hemsida. Jag kan inte adressen, men sök på LaSSe brukarstödcentrum i Göteborg, så tror jag det kommer upp där.

Jag var på bio igår och såg Guardians of the Galaxy vol. 2, den var bra! Jag såg den i 3D, vilket jag tror är ett mer eller mindre måste, om man ska få ut något av filmen. Effekterna gör ju hela filmen, tycker jag. Att döma av slutet, så kommer det troligtvis en trea, eller jag hoppas det! Den fick, av min privata mätskala betyget 4 skadeglada rävar! Den var helt ok. Jag är väldigt kräsen för att ge filmen en 5:a. Den var bra, men den fick en 4:a.

Imorgon ska jag gå och se Klas Klättermus. Det ska bli mysigt. Jag har som barn sett den som teater och även lyssnat på sagan. Så det blir nostalgi! Jag är en sån cineast, så jag går på allt som jag vill se! Jag bryr mig inte så mycket om det är för barn eller vad det är för kategori, då är man rädd att missa något som kan vara bra! Jag ska tala om sen, hur den var, det lovar jag!

Jag ska eventuellt gå på ” Fast and Furious 8” på måndag. Jag har hört många som säger att den är bättre än 7:an, så det ska bli spännande att se vad jag själv tycker.

Klockan 21 i går kväll, så gick andra delen av den TV-serien som jag har pratat tidigare om i bloggen – ”30 liv i veckan”. Det var ett väldigt bra avsnitt igår. Man fick veta lite mer om forskningen kring självmord. Det var en självmordsforskare som pratade om vad han hade kommit fram till och så fick man se ännu mer från den familjen som pratade om sin son i föregående avsnitt. Man fick vet lite mer om deras liv och så. Det är tufft att se, men jag tror, som jag har sagt tidigare, att man vågar lyfta upp det, även om man får prata försiktigt om det.

Sen fick man också träffa en kille, i det avsnittet, som hade överlevt några självmord och nu har han ett eget företag, för att hjälpa andra. Det var intressant. Företaget heter ”Aldrig ensam”. Han verkar ganska kunnig om området. Han hade överlevt 5 stycke självmord, tror jag. Han var också relativt ung, så han kan ju sätta sig in i hur det är att vara ung också, antar jag. Om ni inte såg avsnittet igår, så kolla på SVT-Play, om ni har möjlighet. Jag upprepar det, som jag skrev i förra inlägget, för säkerhets skull: jag tror att det är viktigt att inte vara för känslig när man ser på programmet eller om man har nära anknytning till självmord. I så fall ska det nog ha gått lite tid, så man har distans till sin egen situation och historia, annars kan det nog bli lite tufft. Efter programmet finns det stödlinjer, som man kan ringa, de står i eftertexterna. Man kan ringa om man blir upprörd eller behöver svar på några frågor.

Jag lovade ju i förra inlägget att jag skulle återkomma till boken ”Rövardotter”, för jag hann inte skriva klart allting. Jackie har bott på väldigt många olika hem under sin uppväxt. Vissa var bra och vissa var väl mindre bra. Hon berättar om ett i närheten av Uddevalla, som enligt henne till och med fick stänga igen, för det var dåliga villkor. På vissa hem passade hon inte in, för det var en helt annan typ av människor som skulle vara där. Jag tycker att det är synd att man inte försökte hitta en permanent lösning, så hon kunde vara på ett och samma ställe och inte behövde flytta runt.

Syskonen blev tyvärr separerade i placeringarna också, så de har aldrig bott på samma hem. Det jobbigaste i boken tycker jag var, när hennes bror dog i en trafikolycka, när hon berättade om det och om den sorgen. Jag tycker att det var modigt att berätta om det. Hon skriver även om hur mycket hennes medverkan i Paradise Hotel har påverkat henne, både då och även senare. Hon varnar många för att vara med i Paradise Hotel, för hon tyckte att det var jobbigt både fysiskt och psykiskt. Hon sa att de var utanför hotellet en gång på hela tiden. Om det stämmer, så lever man ju väldigt isolerat när man är där. Det är förmodligen därför att allt blir så tillvridet och knäppt i TV. Det är svårt att få med allt vad jag tyckte om boken, för det var så mycket som hon skrev om. Sammanfattningsvis, så har hon ju haft det jättetufft, men det verkar ändå ha gått relativt bra för henne och även för hennes minsta bror. Dock så har jag ingen koll på honom idag, men man får väl hoppas att det går gått bra.

Det måste ha varit ett stort arbete att skriva boken, men jag är väldigt tacksam att den finns, så man får veta hur hon upplevde det. Jag vet att jag skrev det i förra inlägget också, men det visar ju att även om att ens förälder är annorlunda och man lever speciellt, så kan man ha en kärlek. Det visar ju breven som de utväxlade när han var i fängelse. Breven finns i boken.

Ett tag var han den enda som hon lyssnade på och breven blev otroligt viktiga. Det tycker jag var en viktig synvinkel att få med i boken. Jag tror inte riktigt att folk tänker att man tycker om sina föräldrar ändå, även om de har gjort såna saker.

Nu håller jag på med ”Medan han lever” av Elaine Eksvärd. Den handlar om sexuella övergrepp och det som hon var utsatt för under sin uppväxt, av sin pappa. Jag är inte färdig än, men hittills är den intressant och bra, men hemsk. Jag återkommer mer om den, när jag är färdig.

Jag gillar att läsa sånt som folk har upplevt och som är verklighetsbaserat. Jag kan läsa annat också ibland, men det ger mig inte lika mycket. Om det inte är ungdomsböcker, för det tycker jag är bra ändå, för de som skriver ungdomsböcker är bättre på att ge målande beskrivningar och så. Jag skulle själv vilja ge ut en bok någon gång, på något sätt. Antingen att jag skriver själv, men då får någon annan skriva eller att jag blir intervjuad. Det kanske är det lättaste att bli intervjuad och någon annan skriver, tack vare att jag har mina svårigheter. Men då är det väldigt viktigt att det blir rätt och på mitt sätt i alla fall. Det kanske blir mer än en bok i slutändan. Jag har en tanke om att det kan bli en bok om mitt liv, innan jag vågade släppa fram vem jag verkligen var och vad det har kostat. Och sen en bok om den jag är nu och hur jag lever mitt liv och inte gömmer undan Thompa längre.

Jag har inte så mycket om sport att rapportera idag. Snooker WM går ju nu, men jag har inte sett så många hela matcher, så jag vågar inte rapportera, för jag vill inte att det ska bli fel.

Det var väl vad jag hade att skriva idag. Nu dröjer det till nästa fredag innan jag kommer in igen, för jag har mycket annat att göra nästa vecka. Om det inte blir något oförutsägbart, som jag känner att jag måste skriva.

Ni får ha det så bra – hoppas att folk börjar hitta bloggen snart! Jag funderar på att byta namn, så den blir lättare att hitta. Jag får fundera ut något bra.

Ha det så bra och trevlig valborg!